Din oberoende källa till kunskap om ekomarknaden.

Är du en maskinknarkare…


- Hur mår din åker egentligen?


 

 Är bondens främsta statusobjekt, stora maffiga maskiner, i själva verket måttstocken på hur nära avgrundens brant man befinner sig? Kanske är det dags att omvärdera vad som kännetecknar ett lyckat lantbruksföretag.

Ledare i ekowebs tidning nr 3, med utgivningsdatum 7 november 2013

Jag erkänner: jag är svag för stora maskiner! Som född bondtös så har det liksom kommit med modersmjölken: ju större maskiner en gård kan uppvisa desto framgångsrikare är lantbrukaren som rattar dem. Fascinationen för stooora är jag inte ensam om här. Jag vågar nästan påstå att jag nära nog delar den med varenda en av er. De allra flesta av oss hyser nära nog vördnadsfull beundran inför de största traktorerna, tröskorna och maskinerna som brukar våra åkrar. Därför kommer det lite som en chock och även sorg att vi kanske är på väg att blir tvungna att omvärdera dessa lantbrukets allra tyngsta statussymboler. Alla tecken tyder på att vi är på väg att misshandla vår jordbruksmark sönder och samman under pressen av allt större maskiner. Allt fler lantbrukare är på väg att vakna upp fångade i en fälla och ond cirkel som är svår att bryta, där den större maskinen köps in inte bara för att man har råd och för att man vill bli ännu effektivare, utan för att man helt enkelt måste, för att inte tappa den effektivitet som man redan har. I dag krävs på många håll en traktor på 200 hk för att dra en fyrskärig plog, på samma fält, med samma plog som det räckte med en 80 hk traktor för 30 år sedan och många har inte sett det som ett problem att behöva köpa större traktor, så länge man haft råd. Snarare ett privilegium, även jag.

Smygande förändring
Men det är dags för reflektion. Bondekåren är på väg att bli maskinknarkare: Det som bara var effektivt, bra och lite kul från början har blivit en nödvändighet för att klara arbetsdagen. Som alla missbruk leder vägen så småningom till en överdos… Marken kollapsar, den har fått nog och klarar inte att återhämta sig mellan körorgierna. De tyngre och starkare maskinerna har dessutom gjort att vi flitigt kan vara ute och bruka våra åkrar i väderlekar och körförhållanden, när vi egentligen inte borde, ett faktum som kanske aldrig varit mer aktuellt efter denna rekordblöta höst. Naturligtvis är det inte någon enkel problematik. Att ha en hektarslukande maskinpark har väl aldrig varit så viktig som nu när fönstren för skörd och höstbruk blir allt kortare. Har man gröda kvar på fältet så ska den av till varje pris, det är ju så regelsystemet är uppbyggt, även bondesjälen. Kortsiktigt positiva effekter har högre prioritet än långsiktigt negativa, så fungerar de flesta av oss. Om de långsiktigt negativa effekterna dessutom inte dimper ner över oss som ett helvetes stort och oundvikligt Harmagedon utan långsamt och knappt märkbart från dag till annan, då beter vi oss ofta som vilken normalbegåvad struts som helst!

Skördarna ökar inte
Trots våra stora, effektiva och innovativa traktorer och redskap så stiger totalt sett inte skördarna i Sverige. Det var rätt länge sedan nu som ”Gröna Revolutionens” åtgärder med växtförädling, kem och mineralgödsel gav en snabbt ökande hektarskörd. Det är nära nog att farfar inte fick så mycket sämre skörd trots orationella maskiner, obefintlig växtförädling och insatsvaror än vad vi idag kan få ut på samma hektar, trots att vi borde ligga ljusår framför med all den utveckling som skett inom jordbruket.

Skördarna har under de senaste 20 åren, trots att många lantbrukare vittnar om att de höjt kvävegivan, sprutat mot fler saker och jordbearbetat enligt konstens alla regler legat på en rätt fast nivå..

Vad det beror på är en väldigt intressant och viktig fråga för svenskt lantbruk. Som ekologisk odlare kanske man tycker sig ha legitima skäl, men grundproblematiken är den samma som för de konventionella kollegorna.

Att vi inte långsiktigt tar hand om marken som föder oss är kärnan i resonemanget. Titta gärna på resultaten från försöken på Stensfält från 60-talet (sidan 5 i Ekowebs tidning). Där blev resultaten en skördeökning med 17 procent vid traktorfri odling.

Helikopterperspektiv

Vad kan vi då göra för att ta oss ur den onda cirkeln? Ska vi använda helikopter? Nja, jag tror väl kanske inte att det är framför harven som helikoptern kommer att göra tjänst Men kanske skulle den kunna lyfta upp oss en bit så att vi lättare ser horisonten och behovet av att tänka långsiktigt när det gäller en av de viktigaste faktorerna för ett framgångsrikt jordbruk, den bördiga åkermarken.

Din bästa investering
Som enskild lantbrukare är det troligen den bästa investering du kan göra: att lägga energin på det du verkligen kan påverka. Och hit hör hur du använder maskinerna på din åkermark. Det är väl få som tror att lösningen är att gå tillbaka till åkerbruk a la farfar, effektiviseringen fortsätter inom jordbruket, inte minst på grund av kostnaden för arbetskraft och för att vi verkar få höstklimatet emot oss. Fasta körspår kan vara en av lösningarna och handen på hjärtat, när dränerades dina marker senast, hur såg maskinparken ut på den tiden? Markfrågan är en oerhört viktig framtidsfråga för svenskt jordbruk och om jag kan vill jag gärna hjälpa till att sätta strålkastaren på problematiken. Så ut och inventera dina marker och använd lite av vinterlugnet till att fundera vad just du kan göra för att förbättra läget till kommande år och generationer.

Cecilia Ryegård
Redaktör
Ekoweb

2012-11-07